Lite tankar bara.
Borde egentligen sova, men jag känner verkligen inte för det.. Är alldeles för vaken för det. Det är inge bra egentligen, jag måste palla plugget nu om det ska bli något av betygen... orkar nt med knaset längre, ska inte ha ett enda fucking ig ! Sitter här och äter min glass och tänker lite... Det är egentligen helt sjukt hur mycket man har gjort i livet fastän man bara är 14, snart 15. Man har vuxit upp från att vara den där lilla sötnosen som satt i mammas knä till att bli mammas 'värsting'. Folk säger att man har hela livet framför sig i min ålder. Att det finns så mycket att göra, så mycket att se.
Men om jag skulle dö just nu skulle jag veta att jag har levt.
Jag har/ har haft äkta vänskap, jag har sett mina syskon födas och växa upp, jag har älskat så att hjärtat har gått sönder och jag har haft såna uderbara dagar.. dagar när man inte hade några problem, där det inte finns några tider. dagar när man bara... finns. Jag har gjort roliga & helt galna saker med mina vänner. Jag har fått min första puss, jag har sett världen och jag har träffat så mycket människor.. Människor som är glada & positiva, som sprider glädje. Männikor som brinner för något, människor som har inspirerat mig. Jag har träffat kvinnor som blev våldtagna och kastade i fängelse för något dom trodde på, kvinnor som fick mig att gråta när jag fick höra deras berättelser. Jag har träffat människor med livs historier ni alsdrig skulle tro, människor som förändrat mitt sätt att se livet på. Människor som är lite trasiga, lite som jag.. Alla tider har inte varit bra. Jag har haft falska vänner, som sagt så hemska saker om mig.. Jag har sett mina sykon blivit ifråntagna från mig, det gjorde så ont. Jag har blivit sårad så djupt att jag fortfarande är skadad. Jag har haft dagar när jag har varit sjukt ledsen och ingentign har fått mig att le. Jag har skrikit och bråkat med mamma, jag har sagt såna hemska saker till min mamma. Jag har blivit kallad så mkt av min pappa att det han säger inte ens känns längre. Jag önskar saker vore annorlunda mellan oss, det gör jag verkligen. Jag har gjort mycket jag ångrar, sagt mycket jag ångrar. Men alla saker som hänt, både bra & dåliga har alltid gjort mig lite starkare. Varje gång jag slår i botten och tar mig upp känner jag att jag blir starkare. Alla saker som hänt har fått mig att bli den människan jag är idag, och jag skiter i vad folk tycker. Jag vet att jag inte är som ryktet säger. Jag vill säga ett stort jävla tack till människor som alltid har stått vid min sida, som står vid min sida. Människor som faktiskt känner mig utantill, som kan se direkt på mig vad jag tänker och hur jag mår. Ett stort tack till alla mina vänner som finns för mig, ett tack til min mamma för att hon aldrig gav upp. Ett tack för människor omkring mig som aldrig gett upp hoppet om mig. Ett stort tack till Rasmus, du är anledningen till att jag orkar andas. Och ett särskilt tack till Melina, min bästavän och syster. Så om jag skulle dö nu skulle jag dö och veta att jag faktiskt har levt. Jag har ju faktiskt det.
Men om jag skulle dö just nu skulle jag veta att jag har levt.
Jag har/ har haft äkta vänskap, jag har sett mina syskon födas och växa upp, jag har älskat så att hjärtat har gått sönder och jag har haft såna uderbara dagar.. dagar när man inte hade några problem, där det inte finns några tider. dagar när man bara... finns. Jag har gjort roliga & helt galna saker med mina vänner. Jag har fått min första puss, jag har sett världen och jag har träffat så mycket människor.. Människor som är glada & positiva, som sprider glädje. Männikor som brinner för något, människor som har inspirerat mig. Jag har träffat kvinnor som blev våldtagna och kastade i fängelse för något dom trodde på, kvinnor som fick mig att gråta när jag fick höra deras berättelser. Jag har träffat människor med livs historier ni alsdrig skulle tro, människor som förändrat mitt sätt att se livet på. Människor som är lite trasiga, lite som jag.. Alla tider har inte varit bra. Jag har haft falska vänner, som sagt så hemska saker om mig.. Jag har sett mina sykon blivit ifråntagna från mig, det gjorde så ont. Jag har blivit sårad så djupt att jag fortfarande är skadad. Jag har haft dagar när jag har varit sjukt ledsen och ingentign har fått mig att le. Jag har skrikit och bråkat med mamma, jag har sagt såna hemska saker till min mamma. Jag har blivit kallad så mkt av min pappa att det han säger inte ens känns längre. Jag önskar saker vore annorlunda mellan oss, det gör jag verkligen. Jag har gjort mycket jag ångrar, sagt mycket jag ångrar. Men alla saker som hänt, både bra & dåliga har alltid gjort mig lite starkare. Varje gång jag slår i botten och tar mig upp känner jag att jag blir starkare. Alla saker som hänt har fått mig att bli den människan jag är idag, och jag skiter i vad folk tycker. Jag vet att jag inte är som ryktet säger. Jag vill säga ett stort jävla tack till människor som alltid har stått vid min sida, som står vid min sida. Människor som faktiskt känner mig utantill, som kan se direkt på mig vad jag tänker och hur jag mår. Ett stort tack till alla mina vänner som finns för mig, ett tack til min mamma för att hon aldrig gav upp. Ett tack för människor omkring mig som aldrig gett upp hoppet om mig. Ett stort tack till Rasmus, du är anledningen till att jag orkar andas. Och ett särskilt tack till Melina, min bästavän och syster. Så om jag skulle dö nu skulle jag dö och veta att jag faktiskt har levt. Jag har ju faktiskt det.