-

Jag tycker att kärlek är för jävla svårt. Många letar intensivt efter 'Mr/Miss Right', men hur vet man att någon är den rätta ? Hur vågar man satsa? Hur vet man att det är rätt? Är det HAN/HON vi letar efter, eller bara att få veta att man är älskad? Såhär låter det bland många, många av mina tjejer...  'Jag måste ha kille, seriöst jag får panik!'  'Jag vill också ha pojkvän!'  'Känner mig ensam, alla har kille!'  Jag tror faktiskt inte att vi letar efter 'Mr right'. Vi letar bara efter en pojkvän eller flickvän. Att få veta att man faktiskt är älskad, att man är värd kärlek. Vi sitter och fantiserar om den 'perfekta'. Hur han ska vara, hur han ska se ut, hur han ska behandla dig. Vi sätter upp ouppnåliga krav. Vem orkar vara snygg, omtänksam, rolig, ambitiös och bry sig om hur man ser ut hela tiden? När du går upp, varför sminkar du dig på morgonen? För att se bra ut, självklart. Men för vem? Dig själv? Om världen var full av tjejer, skulle du bry dig? Men det här med våra krav.. Alla tjejer drömmer om en sexig liten bad boy, men den killen är inte bra. Jag hade honom. Snällhet är så jävla underskattat. För vi vet att i slutändan är det inte den struliga killen du¨'end up with'. Du kommer fastna för någon halv snygg kille, som kommer ha sjukt myvket dåliga vanor, du kommer hata hans tshirt, du kommer störa dig på att han snarkar, du kommer säkert gnälla om små saker. Men den killen kommer också vara den som faktiskt bryr sig om dug, för du kommer ha valt killen med ett stort hjärta. Som mayan skrev på hennes press;  Love is when you look into someone's eyes and see everything you need. För så är det. När jag ser in i min pojkväns ögon finns det inte ord som kan förklara känsalan av att ingenting annat inte spelar någon roll. Det är bara han och jag, och det är allt jag behöver. Men kärlek är svårt, man får kyssa en jävla massa grodor innan man hittar prinsen. Alla blir sårade någon gång, men man lär sig av det. Mina erfarenheter från mina pojkvänner som slagit, sårat och behandlat mig som smuts har hjälpt mig igenom mycket i livet. Varje gång jag slagit i botten pga kärlek, så har jag alltid kommit upp så jävla mycket starkare. Efter mitt ex trodde jag seriöst att han förstört mig för alltid för kärlek. Men så träffade jag den här killen, som inte är en strulig kille. Som är snäll, som behandlar mig som en prinsessa, en snubbe som har ett hjärta av guld. Och jag är så jävla lycklig över honom. Så ge inte upp bara för att han är dum i huvudet. Prinsen kommer, du får bara kyssa en jävla massa grodor först. Jag lovar.