You are the strenght that keeps me walking
Ni vet när man plötsligt inser hur mycket man älskar någon ? Man kankse hör en låt, och BAM it hits you. Det har hänt mig förut, men aldrig såhär. Det finns en sak jag har svårt att förstå.. Finns det gränser för hur mycket kärlek man kan ha i kroppen ? Det känns som att det inte får plats, att det finns för mycket. Och det skrämmer mig. Jag blir rädd för mina egna känslor. Jag gillar inte känslan av att vara helt beroende av någon, att behöva någon. Jag är så rädd för att bli sårad, jag har lärt mig den hårda vägen att kärlek bådar aldrig bra. Jag ville aldrig mer bli kär, inte efter mitt ex.. Aldrig. aldrig, aldrig. Jag har faktiskt aldrig sagt att jag älskar någon på det sättet. Inte förrens nu.. Det gick väldigt fort mellan oss. Jag blev rädd, du bröt alla murar jag hade byggt upp mellan mig. Det fanns knappt något skydd kvar. Jag är fortfarande rädd för dig. Jag är rädd för att släppa dig för nära. Hit, men inte längre. Trots det så har du förändrat så mycket hos mig till det bättre. Du har fått mig att känna mig trygg med någon igen. Du fick mig att säga att jag älskar dig. När jag sa det första gången blev jag förvånad över mig själv. Jag trodde aldrig jag skulle känna så för någon. Vi har knakse inte varit tillsammans så länge, men det har aldrig känts såhär rätt. Vafan, vi är ju förlovade. Idag, när jag satt och kollade på youtube så hittade jag den här låten. Jag började verkligen gråta, jag insåg hur mycket kärlek jag faktiskt har för dig. Förlåt om jag sårar dig, förlåt för att jag är jag, förlåt för allt jag gjort och kan göra. Men du, tryck på play. Jag menar det. Jag vill aldirg lämna dig, you are the strenght that keeps me walking. Jag älskar dig rasmus
.